Andra söndagen före fastetiden (Sexagesima)

Påskkretsen, söndagarna före fastetiden

Alppilan kirkon alttari

Liturgisk färg: grön

Två altarljus

Sådden av Guds ord

Denna söndag kallas Sexagesima (den sextionde). Evangelietexten talar om att så ut Guds ord. Jesus är såningsmannen, men också hans lärjungar har sänts ut för att troget så ut Guds ord i förlitan på att Gud i sinom tid ger växten.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Vakna! Varför sover du, Herre?
Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
Grip in, kom till vår hjälp,
befria oss, du som är god!

Ps. 44:24, 27

Psalm:

Vi har hört, o Gud,
våra fäder har berättat för oss
om dina gärningar på deras tid,
dina dåd i forna dagar.
Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot,
folken kuvade du, men dem lät du växa till.
De tog inte landet med sitt svärd,
deras egen kraft gav dem inte seger
men din hand, din kraft och din gunst,
ty du älskade dem.
Du är min konung och min Gud,
du skänker Jakob seger.

Ps. 44:2–5

Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Antifonen upprepas

Hallelujavers

De ord jag har talat till er
är ande och liv.

Joh. 6:63

Jes. 55:6–11

Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.

Apg. 16:9–15

På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.” När han hade haft denna syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där.
Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: ”När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Luk. 8:4–15

När mycket folk samlades och man drog ut till Jesus från de olika städerna sade han i en liknelse: ”En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”
Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, och han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.”

Dagens bön

1

Helige Gud, tack för ditt evangelium,
denna skatt som du har gett oss.
Välsigna ordet som har såtts i våra hjärtan,
så att vi tar emot din Son Jesus Kristus
som vår Frälsare.
Lovad vare du Fader, Son och Ande.

2

Allsmäktige Gud, käre Herre.
Ditt ord är nära oss, din nåd är nära,
men vi gör oss ofta döva för ordet.
Öppna våra öron och vårt hjärta för Jesus Kristus
så att vi tar emot den hjälp
som han ger oss i sitt ord.
Hör oss för hans skull.

3

Gud, vår Far i himlen.
Sådden behöver sol och regn
för att bära skörd.
Vi är din åker, Herre.
Ge sol och regn
så att ordet slår rot i våra hjärtan.
Det är du som ger växten.
Det är du som ger skörden.
Låt oss växa i tillit och kärlek.
Genom Jesus Kristus,
han som med dig och den heliga Anden
lever och härskar från evighet till evighet.