Tisdag 25.2.2020

2 årgången

Fastlagssöndagen (Esto mihi)

Påskkretsen, söndagarna före fastetiden

Alppilan kirkon alttari

Liturgisk färg: grön

Två altarljus

Guds kärleks offerväg

Begynnelseorden Esto mihi (Var mig) i den gamla antifonen Ps. 31:3 har gett oss det latinska namnet på denna söndag.

Jesu offentliga verksamhet når en vändpunkt. Nu börjar vandringen mot Jerusalem där lidande och död väntar honom. Men på denna väg förhärligas Sonen. Den gudomliga kärleken segrar när den utger sig ända till döden. Våra ögon måste öppnas så att vi inser att Jesus lider för oss och för hela världen. Frälsaren frågar också oss om vi är beredda att ställa oss till hans förfogande.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.

Ps. 31:3

Psalm:

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

Ps. 31:2-6

Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Antifonen upprepas

Hallelujavers

Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.

Ps. 116:12-13

Jer. 8:4-7

Du skall säga till dem:
Så säger Herren:
Om någon faller, reser han sig igen.
Om någon tar fel väg, vänder han tillbaka.
Men detta avfälliga folk –
varför framhärdar de?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända tillbaka.
Jag har lyssnat och hört efter:
de talar inte sanning.
Ingen ångrar sin ondska
och säger: ”Vad har jag gjort!”
De rusar alla blint i väg
som hästen spränger fram i striden.
Till och med hägern i skyn
vet sin bestämda tid,
turturduvan och svalan
vet när de skall återvända.
Men mitt folk känner inte till
vad Herren kräver.

1 Kor. 13 (samma text som i första årgången)

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

ELLER

Gal. 2:19-21

Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.

Joh. 12:25-33

Jesus sade: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall Fadern ära honom.
Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: ”Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

Dagens bön

1

Helige Fader.
För vår skull lät du din Son gå
smärtornas väg.
Låt hans plåga och död vara vår tillflykt
i livet och i döden.
Hjälp oss att följa honom
och lita på att han beskyddar oss.
Detta ber vi om i Herrens Jesu Kristi namn.

2

Herre, vi är blinda som dina lärjungar.
Vi förstår inte fastän ögonen ser.
Vi följer dig och tror att bekymren skall försvinna,
att lyckan skall följa oss.
Men du, Herre, går till dem som lider,
och du vill att vi följer dig på vägen.
Herre, tack för att du går före oss in i lidandet.
Framtiden är dold,
men vi får följa dig i trygghet.
I Faderns, Sonens och Andens namn.

3

Fader, ingenting är större än kärleken.
Vi söker den, tror och hoppas,
men faller tillbaka i tomheten,
besvikna på oss själva och på varandra.
Fader, ingenting är svårare än kärleken,
att vara glad med dem som gläder sig
och gråta med dem som gråter.
Hjälp oss att dra bort våra krav från varandra
och söka din kärlek.
Fader, låt oss höra till dem som tror,
hoppas och uthärdar.
Vi ber i Jesu namn.