Andra söndagen efter jul
Julkretsen, jultiden
Liturgisk färg: vit
Sex altarljus
I Guds hus
Dagens traditionella evangelium är berättelsen om Jesus vid tolv års ålder i templet. Julens barn växer upp och vill själv finna hemligheten med sin kallelse. Den kristna församlingen möter Jesus när den samlas till gudstjänst i kyrkan, i ”fadershuset”. Där får den tillsammans med himlens änglar och heliga tacka och prisa Gud för hans väldiga gärningar. Där finner församlingen sin kallelse och uppgift. Att tjäna Gud och att tjäna sin nästa hör samman.
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon:
Ett enda ber jag Herren om,
detta begär jag:
att få vara i Herrens hus
varje dag i mitt liv.
Ps. 27:4
Psalm:
Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
Jag förtärdes av längtan
till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp
mot den levande Guden.
Sparven har funnit ett rede
och svalan ett bo för sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
Lyckliga de som bor i ditt hus
och alltid kan sjunga ditt lov.
En dag på dina förgårdar är bättre
än tusen dagar där hemma.
Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus
än jag bor i de gudlösas tält.
Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära,
dem som lever ostraffligt
vägrar han ingenting gott.
Ps. 84:2-5, 11-12
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Antifonen upprepas
Hallelujavers
Gå in genom hans portar med tacksägelse,
kom till hans förgårdar med lovsång.
Tacka honom, prisa hans namn.
Ps. 100:4
1 Kung. 8:20, 27-30
Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. – Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!
Hebr. 3:1-6
Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas; Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.
ELLER
Upp. 4:2-11
Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd. Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kransar av guld på huvudet. Från tronen kom det blixtar och dån och åska, och sju facklor brann framför tronen, det är Guds sju andar, och framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:
Helig, helig, helig
är Herren Gud, allhärskaren,
han som var och som är
och som kommer.
Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran
och makten.
Ty du har skapat världen,
och genom din vilja blev den till
och skapades den.
Luk. 2:41-52
Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Han svarade: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.
Dagens bön
1
Herre, på olika sätt kallar du oss
till gemenskap med dig.
Kom till din församling,
så att vi hör vad du säger i ditt ord
och så att vi kan ge och ta emot
den kärlek som kommer från dig.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
2
Fader, du är det hem vi delar
med alla som tror på dig.
Låt det synas på oss
att din kärlek berör oss,
så att de som står vid tröskeln
till gemenskapen med dig
vågar stiga in.
Låt oss bli tecken för varandra
i vår förtröstan på dig.
Fader, öppna de stängda dörrarna i oss.
3
Jesus Kristus, du söker oss på olika sätt.
Vi har alla del i dig.
Ditt altare är öppet för alla.
Ofta glömmer vi ändå
att vi delar både skuld
och helighet med varandra.
Herre, du som låter oss se
både skulden och heligheten,
försona oss vid ditt bord.
4
Gud, vår Far,
i dag minns vi hur pojken Jesus
satt i templet i Jerusalem.
Han hade så många frågor
och han ville vara där du är.
Herre, också vi har kommit till ditt hus.
Vi kommer med våra frågor.
Vi kommer med våra böner.
Men mest av allt
kommer vi med oss själva.
Vi vill vara nära dig,
och därför ber vi:
Möt oss, Herre Jesus Kristus,
och hjälp oss att möta varandra.