Andra söndagen efter trettondagen
Julkretsen, trettondagstiden
Liturgisk färg: grön
Två altarljus
Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft
Texten om bröllopet i Kana var tidigare ett av trettondagens ämnen. När berättelsen om Österns vise vid medeltiden förlades till trettondagen, flyttades detta tema till andra söndagen efter trettondagen. Samtidigt förflyttas man i kyrkoåret från Jesu barndom till början av hans offentliga verksamhet. Han låter människorna se Guds väldiga gärningar.
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon:
Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk!
Ps. 105:1
Psalm:
Sjung och spela till hans ära,
tala om alla hans under!
Prisa stolt hans heliga namn,
de som söker Herren må glädja sig.
Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut.
Han bredde ut ett moln till skydd
och sände en eld att lysa om natten.
De bad, och han skickade vaktlar
och mättade dem med bröd från himlen.
Han öppnade klippan, och vatten flödade,
det rann som en ström i det torra landet.
Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Ps. 105:2–5, 39–42
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Antifonen upprepas
Hallelujavers
Vi såg hans härlighet,
en härlighet som den ende sonen får av sin fader.
Joh. 1:14
2 Mos. 17:1–6
Hela Israels menighet bröt upp från Sinöknen och drog från lägerplats till lägerplats enligt de befallningar Herren gav. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. Då anklagade de Mose och krävde att han skulle skaffa dem vatten. ”Varför anklagar ni mig?” frågade Mose. ”Varför sätter ni Herren på prov?” Men eftersom de var törstiga knotade de mot Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap skall dö av törst?” Då ropade Mose till Herren: ”Vad skall jag göra med detta folk? Snart stenar de mig.” Herren sade till honom: ”Gå framför folket med några av de äldste i Israel och ta med dig den stav som du hade då du slog på Nilen. Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
Upp. 22:16–17
”Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Joh. 4:5–26
Jesus kom till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”
Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
Dagens bön
1
Jesus Kristus,
en enkel bröllopsfest blev en himmelsk fest
genom det under du utförde.
Också våra jordiska måltider helgas till högtider
när du själv sitter till bords med oss.
Kom och var vår gäst både vid vardagens enkla måltid
och i högtidens fest och glädje,
och låt oss en gång sitta till bords med dig
vid den stora festen i ditt rike.
2
Jesus Kristus, vår Herre,
du levde ditt liv mitt ibland människorna.
Vatten blev vin.
Sjuka blev friska.
Himlen blev synlig på jorden.
Så delar du också i dag våra liv.
Vi vill ge dig vår vardag.
Kom och dela vår glädje.
Låt ditt rike bli synligt ibland oss.
3
Gud,
du lät din Son leva mitt ibland människorna.
Han delade bröllopets glädje och saknadens sorg.
Han visste allt om dem han mötte.
Fader, hjälp oss att se de under han gör
också i vår vardag.
Hjälp oss att tro.
I Jesu Kristi namn.
4
Jesus Kristus,
du växte upp till en ung man.
Du gjorde under i människornas liv
och såg in i deras hjärtan
så som du ser in i våra hjärtan.
Vi kan ingenting dölja för dig.
Du ser vår otillräcklighet.
Herre, hjälp oss att tro,
du som med Fadern och den heliga Anden
lever i evighet.
Biskop Henriks minnesdag
Helgdagar, övriga kyrkliga helgdagar
Liturgisk färg: röd
Två altarljus
Biskop Henrik, trons lärare och martyr
Den 19 januari kan man fira biskop Henriks minnesdag.
Vid sidan av det frälsningshistoriska kyrkoåret, Herrens år, uppstod det redan tidigt i kyrkans historia en kalender för kyrkliga minnesdagar, sanctoraleåret. Man firade minnet av bibelns och kyrkohistoriens personer samt av händelser som upplevts som betydelsefulla.
Reformationen gallrade bort största delen av de helgondagar som ingick i kalendern. Men firandet av de kyrkohistoriska märkespersonerna övergavs dock inte helt. Augsburgska bekännelsen påpekar om detta: ”Vi kan offentligt minnas de heliga, så att vi var och en enligt vår egen kallelse lär oss att följa deras tro och goda gärningar.” Apostlarnas och evangelisternas minnesdagar kvarstod i vår kalender till år 1772. Av helgondagarna var biskop Henriks dag den viktigaste i Finland. Den firades ännu efter reformationen.
Enligt traditionen led biskop Henrik martyrdöden i Kjulo år 1156. Under medeltiden firades två fester till hans minne: dödsdagen den 20 januari (numera den 19 januari) och minnet av relikernas flyttning till Åbo den 18 juni.
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon:
De rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
Ps. 68:4
Psalm:
Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.
Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.
Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.
De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.
De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.
De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet.
Ps. 145:1–7
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Antifonen upprepas
Hallelujavers
De som nått insikt
skall lysa som det ljusa himlavalvet,
de som fört många till rättfärdighet
skall stråla som stjärnorna,
alltid och evigt.
Dan. 12:3
Jes. 52:7-10
Härligt är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen,
han som bär bud om seger,
som ropar ut goda nyheter,
bär bud om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är konung!”
Hör, dina väktare ropar och jublar.
Med egna ögon ser de
hur Herren vänder åter till Sion.
Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
Herren tröstar sitt folk
och friköper Jerusalem.
Herren visar sin makt och helighet
inför alla folk,
hela jorden skall se
hur vår Gud räddar oss.
ELLER
Syr. 45:15-20
Mose lade offergåvor i Arons händer
och smorde honom med helig olja.
Så blev det en evig ordning för honom
och för hans ättlingar,
så länge himlen består,
att vara Herrens tjänare och präster
och välsigna hans folk med Namnet.
Herren utvalde honom bland alla
människor
till att komma inför sig med eldoffer,
med rökelse och vällukt
som påminnelseoffer
och till att utverka försoning åt folket.
Med sina bud gav han honom
makt över rättsskipningen,
för att Jakobs ätt skulle lära
känna förbundstecknet
och Israel bli upplyst av Herrens lag.
Män av annan släkt greps av avund
och reste sig mot honom i öknen,
fulla av raseri och vrede:
männen kring Datan och Aviram
liksom Korach med sitt anhang.
Herren såg det, och hans misshag väcktes,
de krossades av hans rasande vrede.
Han lät något sällsamt drabba dem,
han förintade dem med sin flammande eld.
Men Aron ärade han ännu mer,
han gav honom ärftliga rättigheter:
offren från den första grödan
blev hans andel.
Så fick han först och främst bröd
att mätta sig med.
Hebr. 13:7-8
Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.
ELLER
2 Tim. 2:8-13
Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats. Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet. Detta är ett ord att lita på. Ty har vi dött med honom skall vi också leva med honom; härdar vi ut skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.
Joh. 4:34-38
Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”
Dagens bön
1
Herre Jesus Kristus, Guds Son.
Du anförtrodde frälsningens budskap
till dina apostlar,
och du lät dina tjänare föra det också till vårt land.
Vi tackar dig för Henrik, ditt trogna vittne.
Också oss har du i nåd kallat till lärjungar.
Utrusta oss med din kraft
så att vi kan följa dina bud
och frimodigt bekänna ditt namn
bland människorna.
Låt hela vårt liv omges av evangeliets frid och glädje.
Dig vare ära i evighet.
2
Herre, vår Gud,
för evangeliets skull har din Sons vittnen
dödats och förföljts under alla tider.
Håll minnet av dem levande hos oss.
Stärk vår tro så att också vårt liv
bär vittne om den seger Kristus vann
över synd och död.
Kom ihåg dem som i dag förföljs
för sin tro.
Hör vår bön genom din Son,
Jesus Kristus, vår Herre.
3
Prisad vare du, Herre Gud,
som har sänt oss din Son,
Jesus Kristus, som Frälsare
och som för länge sedan lät ditt saliga ljus
gå upp över vårt folk.
Vi tackar dig för det arbete
som du utförde genom ditt vittne
martyrbiskop Henrik.
Genom din nåd kom han med evangeliet till oss.
Hjälp oss att följa hans exempel i tro och liv
och nå ditt eviga rike.
Genom din älskade Son,
Jesus Kristus, vår Herre.