Midsommardagen (Johannes döparens dag)
Helgdagar, helgdagar med anknytning till julen
Liturgisk färg: vit
Fyra altarljus
Vägröjaren
Av de söndagar som tillägnats Johannes döparen bevarades efter reformationen endast hans födelsedag som enskild helgdag, d.v.s. midsommardagen den 24 juni. Festen har firats sedan början av 400-talet. Dess tidpunkt sammanhänger med uppfattningen att Johannes föddes sex månader före Jesus. Festens bibliska utgångspunkt är tidsangivelserna i Luk. 1:26 och 36. Frälsningshistoriskt visar Johannes döparens dag fram mot julen. Numera firar vi midsommardagen på den lördag som infaller närmast efter den 19 juni.
Som namnet Johannes (Gud är nådig) också antyder förkunnade Johannes Guds nåderika godhet. Han predikade omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse.
Traditionellt har kyrkan firat också Johannes döparens dödsdag eller avrättningsdag den 29 augusti.
Utöver det kyrkliga firningsämnet beaktas i Finland även att Johannes döparens dag infaller på en nationell högtidsdag (Finlands flaggas dag) samt att midsommaren är en naturfest.
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon:
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Han sade till mig: Du är min tjänare.
Jes. 49:1,3
Psalm:
Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att var morgon förkunna din nåd
och var natt din trofasthet
till toner av tiosträngad harpa,
till lyrans klang.
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,
jag jublar över vad du har gjort.
Herre, vilken storhet i ditt verk,
vilket djup i dina planer!
Ps. 92:2–6
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Antifonen upprepas
Hallelujavers
Du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
Luk. 1:76
Jes. 45:8-12
Må det flöda från himlen därovan,
må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig,
räddningen spira
och rättfärdigheten slå ut i blom.
Jag, Herren, har skapat det.
Ve den som tvistar med sin skapare
– en skärva bland skärvor på marken.
Skall leran säga till krukmakaren:
”Vad gör du? Du har inget handlag.”
Ve den som säger till en far:
”Vad har du avlat?”
och till en kvinna: ”Vad har du fött?”
Så säger Herren, Israels Helige,
han som formar framtiden:
Ställer ni frågor till mig om mina barn,
ger ni mig order om mina händers verk?
Det är jag som har skapat jorden
och gjort människorna där.
Jag har spänt upp himlen
med egna händer
och ger order till hela dess här.
Apg. 19:1-6
Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” – ”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade Paulus, och de svarade: ”Johannes-dopet.” Paulus sade: ”Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.
Luk. 1:57-66 (samma text som i första årgången)
För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
Mark. 6:14-29
Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: ”Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.” Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. När Herodes hörde detta sade han: ”Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!”
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, och Johannes hade sagt till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill, och du skall få det.” Och han lovade och svor: ”Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.” Då gick hon ut och frågade sin mor: ”Vad skall jag be om?” Hon svarade: ”Johannes döparens huvud.” Flickan skyndade in till kungen och bad honom: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.” Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. Men när Johannes lärjungar fick reda på det kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Luk. 1:67-79
Johannes far Sakarias fylldes av helig ande
och talade profetiska ord:
”Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
frälsning från våra fiender och
alla som hatar oss.
Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
den ed han svor vår fader Abraham:
att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
rena och rättfärdiga inför honom
i alla våra dagar.
Och du, mitt barn, skall kallas
den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och
bana väg för honom.
Så skall hans folk få veta att
frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
genom vår Guds barmhärtighet
och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.”
Dagens bön
1
Allsmäktige Gud.
Du sände Johannes döparen
att bereda väg för din Son.
Hjälp oss att ta emot hans budskap,
så att vi alltid bevaras i sanningen
och vågar kämpa för den.
Vi ber i vår Herres Jesu Kristi namn.
2
Gud, vår himmelske Far.
Din budbärare Johannes döparen
röjde väg för vår Frälsare
och kallade människor till bättring.
Röj ur våra hjärtan allt
som hindrar oss från att vandra enligt din vilja.
Vi ber i vår Herres Jesu Kristi namn.
3
Helige Gud.
Vi tackar dig för alla de människor
som har varit dina budbärare
och röjt väg för dig.
Vi ber för dem som i dag arbetar för ditt rike.
Ge dem kraft och gör dem trogna.
Låt dem uppleva att du är verksam i deras liv.
4
Herre, vår Gud,
vi tackar dig för naturens skönhet
och sommarens under,
för allt som växer och blommar.
Vi tackar dig
för att du låter jordens ansikte förnyas.
Förnya också oss med din Ande.
Tack för det nya livet som du skänker oss
i din Son Jesus Kristus.
Dig vare ära i evighet.