Böndagen för kristen enhet 2020
Helgdagar / Nationella helgdagar
Liturgisk färg: vit
Fyra altarljus
Nationella böndagar
Böndagen firas två gånger i året. Böndagen för kristen enhet firas 18.1. Böndagen för fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar firas 24.10. Böndagarna ska inte skymma de underliggande söndagarna. Böndagarnas texter kan användas som predikotexter.
I Finland har man sedan 1676 regelbundet firat böndagar. Tidigare var böndagarna fyra till antalet och bestämdes av statsmakten. Sedan början av 2004 har kyrkorna själva kunnat utse och besluta om de nationella böndagarna. År 2008 övergick man från fyra böndagar till två. Ekumeniska rådet i Finland svarar för beredningen av och materialet för böndagarna.
Böndagsplakatet är en 400 år lång tradition och därmed ett av statsmaktens äldsta tjänsteåligganden. Republikens president beslutar i början av sin tjänsteperiod om han eller hon ska fortsätta med denna praxis eller inte.
Det är önskvärt att man i församlingarna läser böndagsplakatet den första böndagen 18.1 eller söndagen innan.
Bibeltexterna
Hosea 6: 1–3
Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.
Apg 27:33–28:2
Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. ”Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring. Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. Då repade alla mod och intog föda. Allt som allt var vi 276 personer ombord. Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.
När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land. De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden. Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna. Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly. Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga, en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.
När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt.
Matteus 14: 22–33
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.”
******